Mohinii

Nu är jag här igen. Jag sitter i min kusins rum vid datorn och min kusin i egen hög person sitter på sängen och pluggar snällt och duktigt. Fast nej. Vi sitter och lyssnar på Magnus Uggla! Jag dansar aldrig nykter la la la... yesyes, vi är som vi är. Nu tänkte jag delge er lite information om mina äventyr i Panama för jag vet ju att ni alla (Agnes och Lisa?) sitter och väntar spänt på mitt uttalande. Jag kan ju då tala om att jag idag blev kär. Kär i världens underbaraste, fantastiskaste, sommrigaste, blommigaste, sötigaste klänning. Och jag köpte den! Heja blommiga klänningar och mig! Ni kommer alla att få sen den i sommar, förbered er på en sommarchock! Viktigt att nämna är även att jag varit på San Blas på en speciell ö som heter Coco Blanco. Där bor Kuna (uttalas Kona) indianerna och under tre dagar levde vi med dem:) Vi bodde i hyddor (jag delade med Bellan!) som hade två sängar, en toalett som man kunde spola (dock inte papper! det fanns en korg bredvid.. och som de hygeinfreaket jag är störde det mig något) och dom hade precis installerat en dusch som det kom en sval stråle ur och där man fick duscha max ca 60 sekunder. Alltså inte tvätta håret. Hyddorna var byggda av bambu och inte världens tätaste. När det blåste ute, svepte en vind genom rummet. golvet var sand, även i "badrummet". Det finns ingen elektricitet på ön så när solen gått ner var det bäcksvart. Låter det som en dröm? Perhaps not, men de var dom tre underbaraste dagarna i mitt liv. San Blas, mina vänner, är Paradiset! Att leva så primitivt och enkelt och inte behöva tänka på NÅGOT... Fan vad underbart. Jag lärde mig till och med att älska toaletterna:) Och på kvällarna lystes hela ön upp av månskenet som var så fantastiskt starkt. Och jag såg stjärnor!! Efter en god måltid, lagad av indianerna, gick vi till sängs och somnade till havets sång. Den som inte njuter av detta borde avlivas. Men vi var  ju inte fast på själva ön, på dagarna åkte vi ut till andra öar där vi badade, snorklade och solade. Att snorkla är nu min favoritsysselsättning!! Mycket bättre än de döda aborrarna man ser på botten av sågsjön. Men om man frågar min käre far, den trogne kaptenen på våran lilla motorbåt hemma i Schweden, säger han att San Blas nästan är i klass med svenska skärgården. Smaken är som Baken, som man brukar säga. 
Sagt på San Blas;

Bellan går och mumlar tyst och eftersom vi två är de enda två personerna inom en tio meters radie antar jag att det är mig hon talar till, men ack så fel jag hade:
M: Vad sa du?
B: Mohinii, nu muttrar jag för mig själv, nu måste du lämna mig i fred!
Detta är inte första gången det har hänt.

Sist måste jag även nämna några utav mina bravader här i Panama:
I tisdags åkte jag i 182 km/h på en gata inne i Panama City mitt i natten påväg från en nattklubb till nån annan stans. Detta var något oroande med tanke på att chaffören var en något påverkad 18-åring som just gått ut skolan.
    Att jag igår fick en guidad tur i djungeln av en ung, muskulös och solbränd indiankille med ett mycket tilltalande magparti. Detta ger ordet djungelvrål en helt ny mening...

 We're bringing sexy back!