Mohinii

Och sa va man har. Utan viktiga svenska bokstaver. Fan va NAJS som man sager har i England. Nu har vi spatserat omkring pa vara sma fotter i den har staden som kallas Canterbury i mer an tva veckor och jag maste saga att efter ngra fortvivlade panikattacker och manga tusen fallda tarar sa har allt flutu pa i stort sett som de ska. Visst langtar jag efter min underbara familj och mina fantastiska kompisar (de finns nog ngra som fortfarande kommer ihag mig) och en valdigt speciell person (eller ska ja saga very special person!) men man hittar lite ogonblick av munterhet har som man kan njuta av och tanka pa att livet e roligt. Det enda som vi presterat ansalange ungefar e val att slosa pengar. Alla foraldrar borde forvanta sig fortvivlade samtal fran barn som BEHOVER mer pengar. Och det gor i ju! Annars skulle vi aldrig be om pengar. men for VISSA (Lisa!!) e pengar inga problem medan for ANDRA (mig sjalv till expempel) sa maste man tanka pa hur manga brodskivor de gar at till lunchen varje dag (inte mer an 2 for min del). Men de kanns bra. Allt e NAJS.

Jag trivs i min mysiga familj med deras underbara hund som for ovrigt heter Noodles och tycker om mat men jag lamnade sa mycket fina saker i Sverige...

Jaha då va de hejdå Sverige om typ jättesnart. Men om jag inte vill säga hejdå Sverige då? Nej de är de absolut ingen som lyssnar på. Om jag säger att jag inte vill åka får jag bara höra att de vill jag visst. Ja de va då något helt nytt för mig. Hejdå Sverige, Hej gråtattacker om nätterna och förtvivlad hemlängtan. Låter ju helt jävla fantastiskt. CRASH!

Nejmenhej för alla som har missat de är de världens viktigaste dag idag. Just de. För idag är den dag då mitt ack så 16åriga hjärta sväller en massa och blir 17! Jag känner redan hur visdomen sprider sig genom kroppen. Glädje till folket och till alla er om hyllat mig på denna dag som tack vare speciella männ i skor blivit helt fantastisk. Födelsedagen började igår och det kan ju faktiskt inte bli bättre när världens finaste pojke dyker upp med både paket och (jordgubbs)tårta, med grädde på tröjan och ett otroligt behagligt flin på läpparna. Heja! Önskar dock jag kunde säga att jag låg vaken med stora sömnsvårigheter natten innan och vaknade vanvettigt tidigt med en förväntan som sipprar genom kroppen. Men nej, man är inte 8 längre. Trots de blev det en riktigt underbar mysdag i världklass med frukost på sängen och pussar i överflöd. Telefonen ringde i ett, smsen rullade in och skrivfeber drabbade facebook. Idag känner jag mig omtyckt. Puss på alla! Nu ska jag äta mer tårta (fast min far ger mig förargade blickar med en tydlig underdold mening så fort jag närmar mig tårtan som BY THE WAY har nutella på! Puss!)

Svensk Pop - 17 år & Kär

Imorgon, mina kära vänner lämnar jag och mitt glamorösa lag Stockholms trygga hemtrakter och vimlande stadsliv för att träda in i vår allas älskade Håkan Hellströms hemstad nämligen: Göteborg. Där vi ska spela en hejdundrans massa handboll på högsta nivå! Om vi vinner? Nä, de gör förmodligen ett tjeckiskt lag på anabola eller stora rysskvinnor med mustasch. Men så fruktansvärt roligt ska de bli! Heja oss och Heja de faktum att vi ska ha en massvis me KUL på bussresan ner imorron!

Nu när den här dagen nästan är till ända (har endast miljoner timmar packningstid kvar - panik!) vill jag bara släppa på garden för ett ögonblick och låta känslorna svämma över och bli en mjukis för en kortkort stund. Hur onödigt och trivialt det än må vara måste jag bara få påpeka att vissa dagar känns allt så obeskrivligt bra. Ibland kommer det en sån där dag som bara lyser upp tillvaron och som får hjärtat att vilja svämma över av Lycka! En sån där dag där dom mest underbara ord yttras, smakrika kyssar utdelas och en fantaskiskt massa kärlek bara passerar i luften. Jag tror tamejfan att det här är en sån dag. Du är allt jag vill ha Underbara pojke!

Vad är det som gör att jag är så oerhört omotiverad? Varför, o varför sitter jag just nu och skriver om absolut ingenting när jag i själva veket egentligen skulle kunna skriva klart en uppsats som skulle va klar för 100 år den och som hela mitt betyg hänger på? Är det under min värdighet att plugga eller? Tror jag att världen faktiskt kommer nå sin domedag i och med att jag pluggar? Eller att nat ännu värre händer som att jag blir hindrad från att se min framtida man den 6:e Juni? Min lillasyster Nalitha rusade precis in ich avbröt mina högst filosofiska tankar om livet och började föra en dialog:

N: Jag såg Anna och Adam ikväll.
N: Dom var ute och gick med nån hund.
N: Dom höll om varandra.
N: Dom ser så söta ut tillsammans tycker jag.
N: Därför att hon e kortare än honom
N: Är du kortare än Erik?
Jag: Mm han e typ lika lång som pappa
N: Jaha, då är ni också söta tillsamman.

Logik ÄR överskattat!

Ytterligare bevis på att Logik inte är någonting för oss vanliga dödliga:
Hur min pappa tar för sig vid middagen av den röda paprikan och tyst mumlar för sig själv att det är Guds persika.
Mamma förkunnar strax därefter att Socker är roten till allt ont här i världen.
Hur JAG mumlar "Har du smakat tonfisk?" som ett respons till "Jag älskar dig" och sen förvirrat undrar vad jag sa och sedan varför i hela friden jag sa de.
duär tonfisk.

Ibland finns de dagar som får en att undra över livet. Över varför saker och ting är som dom är. Varför regnet faller just den här dagen till exempel. Eller varför just jag känner mig så fruktansvärt overksam och meningslös just idag. Sånna dagar gillar vi inte. Nej tack, dom klarar vi oss utan. Ändå finns dom. Man känner dom komma smygande och de blir som en ond cirkel eller en svart bottenlös avgrund. Har man försummat lördagen kan man vara säker på att söndagen även den blir en dag av djupaste tristess. Det finns liksom inget stopp! amn orkar inte ta sig ur kvicksanden. Sånna dagar får mig att längta (you heard me!) efter skolan. Därför måndag och skola betyder att jag är tvungen att klvia upp och vara produktiv. Jag har inget alternativ. och DET gott folk, är vad jag behöver för att bryta mig loss ur denna cirkel. I två dygn har jag hasat runt i samma mjukisbyxor, fleecetröja och rosa luddiga tofflor och inte gjort någat annat än att titta på den dumma tvn, äta kakor och mandelkubbar för att sedan lufsa ner till datorn och fortsätta mitt dumma stirrande på en dumdum skärm som egentligen inte säger mig någonting. Utom att jag kanske bör tänka över min livsstil. Min ytterst oglamorösa helg har bestått av:

• 10 avsnitt av Seinfeld
• Little miss sunshine (humoristisk, varm, underbart galen och helt absurd. SE DEN)
• Ella Enchanted
• A cinderella story (ibland vill jag bara gråta över Hillary Duffs totala brist på talang)
• She's the man (fortfarande lika rolig)
• Lovewrecked (ännu en Amanda Bynes film tyvärr men hon är definitivt att föredra framför Hillary Duff eftersom människan faktiskt har talang)
• High School Musical (and I'm not ashamed!)

De är då jag plockar fram denna lilla melodislinga av strålande solljus som hindrar mig från att kasta mig ut genom ett fönster i ren desperation av variation på denna helg.

Kändes som att det kanske var dags för en uppdatering. Idag hade vi nationella prov i franska, det är för mig om något Djävulens Påfund (enligt min far är det pannkakor). Men det gick bra. hahahaha. Humor asså... Nu tänker ni säkert att jag gör som alla små själar där ute gör. Efter ett prov klagar dom uta helvete så de bara stänker om det och en vecka senare när dom får tillbaka proven låter det liksom: "Ojdå, ett MVG? Så oväntat!" "Kör en plastskena genom ögat" tänker jag då. Så därför, för att bedydra och verkligen bevisa min underlägsenhet i franska ska jag tala om för er vad jag skrev på en fråga under hörförståelsedelen (Vänlig uppmärksamma att jag inte försökte spela dum utan endast på fullt allvar inte förstod frågan alls).

Svaret skulle vara: Maria går på promenader i skogen, lyssnar på musik och spelar piano på fritiden.
Skrev jag: Rasism och Mozart.

Det kan inte bli mycket mer fel än så! Min uppsats skola vi inte ens tala om då mina sista rader blev (istället för att skriva om framtiden): Jag är skådesplerska. Jag jobbar på Dramaten. Jag har jobbat med Julia Roberts och Bruce Willis. Jag älskar mitt liv.
Jag fick då och då snilleblixtar när något franskt ord bara kom till mig under skrivandet och jag kände mig då tvungen att snabbt skriva ner dem så att jag inte skulle förlora dem. Därför, mina vänner, kan man nu hitta lösryckta meningar i texten om länder och språk som "Jag är lycklig" och "Min familj är knäpp". Det verkade så bra för stunden... Jag skulle bara skriva ner dom så att jag inte glömde dom men sen blev dom kvar där mitt i. Herregud.

Jag ska börja på en skoluppgift som jag borde börjat med för ca 100 år sedan om jag följt min fars råd och mitt sunda förnuft. Men i brist på just detta ska jag börja om ca 10 minuter. Jag ska nämligen hålla tal imorgon inför halva klassen och vad ska jag prata om? Ingen aning :D! Ja. Hur som helst ville jag då slå mig ner med min far för att komma på lite idéer och få lite inspiration. Jag kunde dock inte komma på vad det hette: När två personer sätter sig ner och XXXXXX lite. Jag hade totalstopp i "hjärnan". MEN, jag var helt säker på att ordet jag sökte började på S, därför vände jag mig till min mor.

Jag: Åhh, va heter de där ordet på s?
Modern börjar bete sig som att hon spelar Pictionary och slänger ur sig ord.
Mor: S.. ehh Sova, skratta, sitta, samtida, sak..
Jag försöker hejda henne men hon har fått ett panikslaget uttryck i ansiktet och fortsätter (trots mina protester) på samma sätt.
Mor: semla! samuraj! sittdyna! säkerhet!
Jag: NEJ! De där ordet som används när två personer sitter och småpratar om eventuella idéer för inspiration!
Mor: Spotta?

Efter detta skrattar hon länge och väl åt sig själv. Ordet jag sökte var Spåna. Tror jag.

Idag var jag glad. Nu är jag lycklig.
<3

Nu är jag här igen. Jag sitter i min kusins rum vid datorn och min kusin i egen hög person sitter på sängen och pluggar snällt och duktigt. Fast nej. Vi sitter och lyssnar på Magnus Uggla! Jag dansar aldrig nykter la la la... yesyes, vi är som vi är. Nu tänkte jag delge er lite information om mina äventyr i Panama för jag vet ju att ni alla (Agnes och Lisa?) sitter och väntar spänt på mitt uttalande. Jag kan ju då tala om att jag idag blev kär. Kär i världens underbaraste, fantastiskaste, sommrigaste, blommigaste, sötigaste klänning. Och jag köpte den! Heja blommiga klänningar och mig! Ni kommer alla att få sen den i sommar, förbered er på en sommarchock! Viktigt att nämna är även att jag varit på San Blas på en speciell ö som heter Coco Blanco. Där bor Kuna (uttalas Kona) indianerna och under tre dagar levde vi med dem:) Vi bodde i hyddor (jag delade med Bellan!) som hade två sängar, en toalett som man kunde spola (dock inte papper! det fanns en korg bredvid.. och som de hygeinfreaket jag är störde det mig något) och dom hade precis installerat en dusch som det kom en sval stråle ur och där man fick duscha max ca 60 sekunder. Alltså inte tvätta håret. Hyddorna var byggda av bambu och inte världens tätaste. När det blåste ute, svepte en vind genom rummet. golvet var sand, även i "badrummet". Det finns ingen elektricitet på ön så när solen gått ner var det bäcksvart. Låter det som en dröm? Perhaps not, men de var dom tre underbaraste dagarna i mitt liv. San Blas, mina vänner, är Paradiset! Att leva så primitivt och enkelt och inte behöva tänka på NÅGOT... Fan vad underbart. Jag lärde mig till och med att älska toaletterna:) Och på kvällarna lystes hela ön upp av månskenet som var så fantastiskt starkt. Och jag såg stjärnor!! Efter en god måltid, lagad av indianerna, gick vi till sängs och somnade till havets sång. Den som inte njuter av detta borde avlivas. Men vi var  ju inte fast på själva ön, på dagarna åkte vi ut till andra öar där vi badade, snorklade och solade. Att snorkla är nu min favoritsysselsättning!! Mycket bättre än de döda aborrarna man ser på botten av sågsjön. Men om man frågar min käre far, den trogne kaptenen på våran lilla motorbåt hemma i Schweden, säger han att San Blas nästan är i klass med svenska skärgården. Smaken är som Baken, som man brukar säga. 
Sagt på San Blas;

Bellan går och mumlar tyst och eftersom vi två är de enda två personerna inom en tio meters radie antar jag att det är mig hon talar till, men ack så fel jag hade:
M: Vad sa du?
B: Mohinii, nu muttrar jag för mig själv, nu måste du lämna mig i fred!
Detta är inte första gången det har hänt.

Sist måste jag även nämna några utav mina bravader här i Panama:
I tisdags åkte jag i 182 km/h på en gata inne i Panama City mitt i natten påväg från en nattklubb till nån annan stans. Detta var något oroande med tanke på att chaffören var en något påverkad 18-åring som just gått ut skolan.
    Att jag igår fick en guidad tur i djungeln av en ung, muskulös och solbränd indiankille med ett mycket tilltalande magparti. Detta ger ordet djungelvrål en helt ny mening...

 We're bringing sexy back!

FY FAAAAAAAAAAAAN VAD VI ÄR BRA!!!!!! SM-Guldet är VÅRAT!!! Skuru IK:s A-flickor (MITT LAG) Vann för ca 10 timmar sedan SM-GULD!!! Vi är BÄST i HELA Sverige och jag har aldrig, märk mina ord kära vänner, ALDRIG varit lyckligare. Den känslan kan INGEN ta ifrån mig. När vi springer ut på planen, hela laget, efter att slutsignalen ljudit och vi skriker, det är guldhattar, medaljer, pomac, rosor och tårar som sprutar. Jag kan erkänna att några kom från mig. Våran tränare grät och kramade om alla och FY FAN vad vi skrek och sjöng. Ingen jävel i vårat lag har någon röst kvar!!! Fan va bra vi spelade och FAN vad vi utklassade dom och FAN vad skönt och FAN vad vi skrek och FAN: VI HAR GÅTT OBESEGRADE GENOM HELA SM! Vi sjöng konstant i flera timmar fö fan! Med guldhattar på, medaljer kring halsen och vinnartröjorna och segerpokalen i högsta hugg tågade vi in på den lilla pizzerian i Värnamo (där folk hade parmiddagar under) under högt sjungande av "SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD". Ingen, INGEN kan förstå den känslan som hela vårat lag hade då och som vi har nu. Utom vi förstås. och vet ni varför? FÖR ATT VI ÄR ETT UNDERBART LAG OCH VI ÄR JU FÖR FAN BÄST I HELA JÄVLA SVERIGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill aldrigaldrig lämna detta lag för gud ska veta att jag håller det kärt. Ja, jag älskar varenda spelare. Tack tjejer för en oförglömlig helg TACKTACKTACK!!!!!!!!!!!!!!! Hundramiljardertusenmiljonerhundra pussar på er mina vackra damer, Vi Är Bäst. HEJA!!

Som alla förmodligen vet, hade Nacka gymnasium studiedag idag. HEJA! Jag tänkte att detta är ju ett utmärkt tillfälle för mig att plugga eftersom jag har så mycket plugg just nu att jag skulle kunna bygga mig ett hem av dem. Men jag gjorde varken det ena eller det andra. Nejnej. Jag åkte in till stan. Ja de gjorde jag. och åt mat och fikade på ett supermysigt fik med mina små vänner. och shoppade fast mina pengar inte tillåter mig. och ja. Döm mig om ni vill men JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA HANDBOLLSLAG!!!!! På fredag, mina vänner, åker Skuru IK:s A-flickor och ska ta hem SM-seger!!!!! HEJA! Håll en tumme eller två för oss om ni kan!

Saker jag inte kan leva utan:

• Lasse Lindh
• Scrubs
• Mat
• Kakor
• SM-Guld
• Alla miina små minivänner
• High School Musical (jag vet, pinsamtpinsamt men jag älskar stämningen och känslan! Ren och skär DISNEY!!)
• Disney (Thank GOD för Walt Disney!) (och Martin Luther King och Nelson Mandela)

Plus en massa jätte mycket mer saker som jag inte orkar skriva för jag kommer inte på nåt för jag har stopp i hjärnan för jag vet inte. Den är tillfälligt låst.
Mina tankar går en kväll som denna till Agnes och Beego som är i Nice. Gud välsigna de små liven!