Los Recuerdos Calientes

Nu är jag här igen. Jag sitter i min kusins rum vid datorn och min kusin i egen hög person sitter på sängen och pluggar snällt och duktigt. Fast nej. Vi sitter och lyssnar på Magnus Uggla! Jag dansar aldrig nykter la la la... yesyes, vi är som vi är. Nu tänkte jag delge er lite information om mina äventyr i Panama för jag vet ju att ni alla (Agnes och Lisa?) sitter och väntar spänt på mitt uttalande. Jag kan ju då tala om att jag idag blev kär. Kär i världens underbaraste, fantastiskaste, sommrigaste, blommigaste, sötigaste klänning. Och jag köpte den! Heja blommiga klänningar och mig! Ni kommer alla att få sen den i sommar, förbered er på en sommarchock! Viktigt att nämna är även att jag varit på San Blas på en speciell ö som heter Coco Blanco. Där bor Kuna (uttalas Kona) indianerna och under tre dagar levde vi med dem:) Vi bodde i hyddor (jag delade med Bellan!) som hade två sängar, en toalett som man kunde spola (dock inte papper! det fanns en korg bredvid.. och som de hygeinfreaket jag är störde det mig något) och dom hade precis installerat en dusch som det kom en sval stråle ur och där man fick duscha max ca 60 sekunder. Alltså inte tvätta håret. Hyddorna var byggda av bambu och inte världens tätaste. När det blåste ute, svepte en vind genom rummet. golvet var sand, även i "badrummet". Det finns ingen elektricitet på ön så när solen gått ner var det bäcksvart. Låter det som en dröm? Perhaps not, men de var dom tre underbaraste dagarna i mitt liv. San Blas, mina vänner, är Paradiset! Att leva så primitivt och enkelt och inte behöva tänka på NÅGOT... Fan vad underbart. Jag lärde mig till och med att älska toaletterna:) Och på kvällarna lystes hela ön upp av månskenet som var så fantastiskt starkt. Och jag såg stjärnor!! Efter en god måltid, lagad av indianerna, gick vi till sängs och somnade till havets sång. Den som inte njuter av detta borde avlivas. Men vi var  ju inte fast på själva ön, på dagarna åkte vi ut till andra öar där vi badade, snorklade och solade. Att snorkla är nu min favoritsysselsättning!! Mycket bättre än de döda aborrarna man ser på botten av sågsjön. Men om man frågar min käre far, den trogne kaptenen på våran lilla motorbåt hemma i Schweden, säger han att San Blas nästan är i klass med svenska skärgården. Smaken är som Baken, som man brukar säga. 
Sagt på San Blas;

Bellan går och mumlar tyst och eftersom vi två är de enda två personerna inom en tio meters radie antar jag att det är mig hon talar till, men ack så fel jag hade:
M: Vad sa du?
B: Mohinii, nu muttrar jag för mig själv, nu måste du lämna mig i fred!
Detta är inte första gången det har hänt.

Sist måste jag även nämna några utav mina bravader här i Panama:
I tisdags åkte jag i 182 km/h på en gata inne i Panama City mitt i natten påväg från en nattklubb till nån annan stans. Detta var något oroande med tanke på att chaffören var en något påverkad 18-åring som just gått ut skolan.
    Att jag igår fick en guidad tur i djungeln av en ung, muskulös och solbränd indiankille med ett mycket tilltalande magparti. Detta ger ordet djungelvrål en helt ny mening...

 We're bringing sexy back!

The Last To Die

Nu ni!! Jag skall beratta nagot intressant mina vanner: JAG LEVER!!! Just de! Mig blir ni aldrig av med! I will outlive you all my fellow swedes... Jag sitter just nu i en datasal i en byggnad som tillhor The International School Of Panama. Darfor vill jag beratta for alla som ar retarderade att jag inte kan skriva.. eh, sahar smart ar jag: Jag kan ju som sagt inte skriva dom dar svenska bokstaverna med prickar over. Eh ja. Nu tappade jag traden. Shit the same, nu ar jag har!! Jag har det helt javla UNDERBART har och jag vill inte aka harifran... Om det inte vore for mina underbara vanner som ar kvar i fucking Sverige sa skulle jag stanna har forevigt! JAG SAKNAR ER! Jag skulle kunna skriva allt om min resa och beratta om alla mina aventyr men eftersom jag saknar 3 nodvandiga bokstaver skall jag for eran skull lata bli och skriva antingen nar jag kommer hem till Sverige eller hem till mina kusiners hus:) Njut inte for mycket av min franvaro, I'll be back you see!!!

<3<3<3<3<3<3


SM-GULD!!!!!!!!!!!!!!!!

FY FAAAAAAAAAAAAN VAD VI ÄR BRA!!!!!! SM-Guldet är VÅRAT!!! Skuru IK:s A-flickor (MITT LAG) Vann för ca 10 timmar sedan SM-GULD!!! Vi är BÄST i HELA Sverige och jag har aldrig, märk mina ord kära vänner, ALDRIG varit lyckligare. Den känslan kan INGEN ta ifrån mig. När vi springer ut på planen, hela laget, efter att slutsignalen ljudit och vi skriker, det är guldhattar, medaljer, pomac, rosor och tårar som sprutar. Jag kan erkänna att några kom från mig. Våran tränare grät och kramade om alla och FY FAN vad vi skrek och sjöng. Ingen jävel i vårat lag har någon röst kvar!!! Fan va bra vi spelade och FAN vad vi utklassade dom och FAN vad skönt och FAN vad vi skrek och FAN: VI HAR GÅTT OBESEGRADE GENOM HELA SM! Vi sjöng konstant i flera timmar fö fan! Med guldhattar på, medaljer kring halsen och vinnartröjorna och segerpokalen i högsta hugg tågade vi in på den lilla pizzerian i Värnamo (där folk hade parmiddagar under) under högt sjungande av "SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD SM-GULD". Ingen, INGEN kan förstå den känslan som hela vårat lag hade då och som vi har nu. Utom vi förstås. och vet ni varför? FÖR ATT VI ÄR ETT UNDERBART LAG OCH VI ÄR JU FÖR FAN BÄST I HELA JÄVLA SVERIGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill aldrigaldrig lämna detta lag för gud ska veta att jag håller det kärt. Ja, jag älskar varenda spelare. Tack tjejer för en oförglömlig helg TACKTACKTACK!!!!!!!!!!!!!!! Hundramiljardertusenmiljonerhundra pussar på er mina vackra damer, Vi Är Bäst. HEJA!!

Homeworkcookie mansion

Som alla förmodligen vet, hade Nacka gymnasium studiedag idag. HEJA! Jag tänkte att detta är ju ett utmärkt tillfälle för mig att plugga eftersom jag har så mycket plugg just nu att jag skulle kunna bygga mig ett hem av dem. Men jag gjorde varken det ena eller det andra. Nejnej. Jag åkte in till stan. Ja de gjorde jag. och åt mat och fikade på ett supermysigt fik med mina små vänner. och shoppade fast mina pengar inte tillåter mig. och ja. Döm mig om ni vill men JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA HANDBOLLSLAG!!!!! På fredag, mina vänner, åker Skuru IK:s A-flickor och ska ta hem SM-seger!!!!! HEJA! Håll en tumme eller två för oss om ni kan!

Saker jag inte kan leva utan:
  • Lasse Lindh
  • Scrubs
  • Mat
  • Kakor
  • SM-Guld
  • Alla miina små minivänner
  • High School Musical (jag vet, pinsamtpinsamt men jag älskar stämningen och känslan! Ren och skär DISNEY!!)
  • Disney (Thank GOD för Walt Disney!) (och Martin Luther King och Nelson Mandela)
Plus en massa jätte mycket mer saker som jag inte orkar skriva för jag kommer inte på nåt för jag har stopp i hjärnan för jag vet inte. Den är tillfälligt låst.
Mina tankar går en kväll som denna till Agnes och Beego som är i Nice. Gud välsigna de små liven!

12-åriga kommunsiter och Röda mössor

När jag kommer ner för trappan på morgonen är jag trött och grinig och ser ut som en vilsen korsning mellan en mullvad och ett troll. Jag kisar med ögonen och kan knappt tro vad jag ser. runt om i huset springer 5 små figurer som alla har likadana röda mösskepsar på huvudet. Detta, mina damer och herrar, är min familj en fredagmorgon. Min far, som jobbar på StoraEnso har reklam mösskepsar (jag vet ingen annan passande beskrivning på föremålen i fråga) som han tagit med sig hem från jobbet (ca 10 st) och insisterar på att alla ska ha en på sig. Jag får snabbt en mössa nertryckt på huvudet medan resten av familjen irrar omkring i huset. På fredagar får vi skjuts (jippie!!) till skolan av pappa och i bilen sitter alla med de där förbannade kepsarna på. Här ska dock tilläggas att även jag hade förenat mig med dem. Okej, så det var ett tag sen jag skrev och jag tror att jag har tappat det där lilla extra! (som jag egentligen nog aldrig hade men ändå inbillade mig att jag hade. Det var en trevlig tid). Extra är ett tuggummimärke... oh herregud kan det bli mer intressant? JA de kan de!! Heja! Idag hade vi livräddningen på gympan. OK, jag kan erkänna att innan jag sjönk ner i det där stora, iskalla, djupa (bassängen kallar dom de) trodde jag väl att på en skala från ca 1-10 så är sannolikheten att jag kommer att dränka någon (inkl mig själv då) ungefär 9,8. Men ack så fel jag hade! För jag klarade mig utan att dö och likaså gjorde min gode vän Agnes som jag då skulle livrädda. Det jag alltid kommer att minnas från den här häpnadväckande lärorika upplevelsen är  hur jag, när jag tar om Agnes huvud för att rädda henne, väser åt henne att hjälpa mig och simma med benen. Tack för det Agnes. Fast nej! För imorgon åker våra kära vänner iväg till Nice! och vart ligger de nu igen? Ja juste, Frankrike. och vad är de för årstid där? Ja juste, vår. och vad har dom för alkoholgräns? INGEN! typ. Agnes och Beego kommer vara ifrån mig i tre veckor!!! (varav en utav de veckorna spenderas i Nice) Ta mig på brösten och kalla mig barsk men gud vad jag kommer att sakna dom små kärleksbarnen!! Jag skickar en tanke till de små liven..
Dagens ros går till min mamma därför att när jag kommer in genom dörren efter en plågsam skoldag står hon där med ett hemlighetsfullt leende och säger ivrigt: "Jag har köpt en present till dig!" Nyfiken och barnslig som jag är blir jag överlycklig bara över tanken på att få en presten, fast det inte är min födelsedag! och vet ni vad gott folk? Tacka min älskade mor för det var en Säkert skiva! HEJA x 9!!!!
Löjliga Famlijen:
Vi sitter (som vanligt) vid middagsbordet och diskuterar politik. Eller, det är väl att överdriva men i alla fall. Hela familjen (inklusive min mormor som är på besök) har röda kepsar nertryckta på huvudet. Pappa påstår att min 12-åriga lillasyster ser ut som en kommunist i sin mössa och börjar sen babbla om vänster och höger (dock inte särskilt seriöst) Jag frågar då min far om han skulle bli arg om jag blev moderat. Pappa svarar då nej men tillägger att när han ställde en liknande fråga till sin far när han var 16 fick svaret att: "Nej, jag skulle inte bli arg men jag skulle hänga ut dig upp och ner genom fönstret och skaka på dig tills alla dumheter rasar ut." Min farfar var dock inte seriös. Tror jag. När jag i stället vänder mig till min mamma som brukar vara något förnuftigare svarar hon: "Nej vi skulle verkligen inte bli arga! Det här är en demokrati och ett fritt land och du får tycka vad du vill... Men du skulle inte få bo kvar."
Visst är dom humoristiska?
OBS! Var vänlig ha i åtanke att allt detta är sant men dock är ingenting som sägs särskilt allvarligt och för de med ingen humor måste även tilläggas att allt är på skoj. H-a-h-a.

Färdig, NÖJD NU LISA?!?!!? :) Du Är Söt!

RSS 2.0